Därför är jag demokratisk socialist

Ibland har jag sådana dagar där jag stärks och övertygas om möjligt ännu mer om mitt politiska ställningstagande och jag blir oerhört stolt över att vara socialdemokrat. Jag är alltid stolt över mitt parti, men ja – det går inte att krypa under stol med att det ibland känns som att jobba i motvind. Igår efter Arbete och välfärds nämndsmöte fick jag dock inspiration till att skriva en lång förklaring till varför jag är demokratisk socialist. So here it goes!

Att ta ställning för ett politiskt parti är inte så enkelt. Aldrig är du helt bekväm med alla förslag, partirepresentanter, strukturer eller värderingar som ingår i det paket som ett politiskt parti är. Som individualistisk ung vuxen eller tonåring känns det ofta smärtsamt att behöva anpassa sig till majoriteten, men trots detta så lyckas vi balansera och väga ihop för- och nackdelar till ett ställningstagande. Men vad är det som styr vilket parti vi väljer att ta ställning för?

Vissa skulle mena att det huvudsakligen är plånboken, en förklaring helt i linje med synen på människan som en autistisk, nyttomaximerande homo economicus. Men hur förklarar vi då företeelser som att majoriteten av väljarna i USA under lång tid motsatt sig skattehöjningar för de rikaste eller hur Alliansen kunde vinna många låginkomsttagares röster trots att de hade en tydlig agenda för samhällets övre skikt?

Mona Sahlin har alltid sagt att hon snarare gick med i Palme än Socialdemokraterna, så kanske är det partiledaren som spelar roll. Så här strax innan valet görs otaliga opinionsundersökningar om vilken partiledare som är den populäraste. Vem skulle du helst ta en öl med? Vem skulle du helst ha som svärförälder eller ta med dig till en öde ö? Men även denna förklaring känns bristfällig. T.ex. har vänsterblocket ett försprång i opinionen trots att vår kandidat till statsministerposten (likt Reinfeldt i jämförelse med Persson inför valet 2006) blir slaktad på nästan samtliga punkter i opinionsjämförelser.

Den standardförklaring som då finns kvar är att det är våra värderingar som styr. Med hjälp av ett partitest på diverse nyhetssidor kan du jämföra din egen åsiktsprofil med partiernas och se vilket som stämmer in bäst. Våra etiska / politiska preferenser fungerar på samma sätt som en kravprofil på match.com utifrån vilken våra politiska (eller sexuella) alternativ utvärderas och matchas ihop med ett passande parti (eller partner). Men likt plånboksförklaringen så bygger även den här förklaringen på en idé om människan som rationellt kalkylerande, agerande i ett socialt, emotionellt och historiskt vakuum.

Jag tror att den rätta partnern är något mer än den som får flest bockar på min checklista och det samma gäller våra partipolitiska ställningstaganden. Vem av oss har inte fyllt i ett partitest och med lättnad pustat ut över att man faktiskt var aktiv i ”rätt” parti? Men följdfrågan är också hur många som vid ett annat svar seriöst hade övervägt ett partibyte (Carl Tham undantagen)? Jag hade i alla fall inte nödvändigtvis gjort det för trots att jag, till skillnad från partiledningen i SAP, är motståndare till EMU och avgifter för utomeuropeiska utbytesstudenter samtidigt som jag vill se större nedskärningar inom försvaret, och förbud mot vinstuttag i friskolor så tvivlar jag aldrig på att jag är socialdemokrat.

De flesta av oss har hört och blivit berörda av Olof Palmes inlägg i valdebatten 1982. Där förklarar han varför han är demokratisk socialist genom att belysa socialdemokratins narrativ, just det narrativ som får mitt hjärta att klappa så starkt för arbetarrörelsen. Palme gör Socialdemokratin till något mycket större än en summa förslag och kandidater. Han anspelar på en berättelse om arbetarrörelsen som är väldigt levande för de flesta historiemedvetna svenskar. Det är en berättelse om arbetarrörelsen som under Branting pressade fram rösträttsreformerna och i praktiken införde demokratin i Sverige, under Hansson bekämpade arbetslösheten och under Erlander införde allemansrätten och byggde ut välfärden manifesterat i ATP. Idag kan vi till berättelsen foga Palmes egna försvar av internationell rätt, utbyggandet av förskolan och omsorgen samt den smärtsamma men nödvändiga stabiliseringen av de offentliga finanserna under Persson.

Att välja parti handlar om mer än att synkronisera en samling åsikter. Att vara socialdemokrat är att vara en fortsättning på den här berättelsen. Det är sannerligen ett privilegium men innebär också ett stort ansvar att förvalta och bidra till detta arv. Att trygga arbetarrörelsens fortlevnad handlar inte så mycket om att ha den bästa kampanjsidan eller dela flest flygblad som om att leverera politiska resultat att foga till den lista av mänskliga framsteg som socialdemokratin har presterat.

Vi som är medlemmar i Socialdemokraterna har en förmån som inte kan jämföras med någon annan och det är möjligheten att kalla dessa framsteg för våra.

Det är en viktig förklaring till varför jag är demokratisk socialist.

Share