Gräddfil för studenter?

"Studenterna får väl ställa sig i vanlig bostadskö. Vi kan inte ha gräddfiler för olika grupper i samhället. Det faller på sin orimlighet. Gräddfil ska vi bara ha för dem som fått arbete, säger Bo Frank."

Detta är ett klipp från nya numret av Hem och Hyra med anledning av studenternas vädjan om fler studentlägenheter i Växjö. Hur kan kommunstyrelsens ordförande i Växjö kommun, Linneuniversitets hemvist, uttala sig på detta sätt. Menar han på fullt allvar att Sveriges alla ungdomar som kanske någon gång tänkt sig fortsatta studier ska ställa sig i bostadskön i Växjö? Man får ett besked någon eller några månader innan man börjar och behöver då en bostad.

2006 tog alliansregeringen bort ett riktat bidrag för att bygga små lägenheter, det skulle marknaden fixa. Vi ser idag hur det blev. Inte bara studenter utan även andra som behöver en mindre lägenhet står utan idag. Även andra avdrag/bidrag togs bort så en normal 3a i nyproduktion är minst 1500 kr dyrare än den borde varit. Detta samtidigt som man inte rubbat på subventionerna till villaägare utan istället även sänkt skatterna mest för villaägare i storstadsområdena. Alliansen i Växjö kommun sa även nej till en motion från mig och Rose-Marie Holmqvist om just att börja bygga små, yteffektiva lägenheter, de röd-gröna sa ja. Vi har sett problemet, vi vill göra något åt ungdomars bostadsbrist och den höga arbetslösheten som finns i Sverige. Vi tycker inte att det är en synvilla!

Det måste betecknas som tjänstefel av Bo Frank att uttala sig på detta vis. Linneuniversitet jobbar hårt för att marknadsföra sig och för att få hit fler studenter. Alliansen pratar vitt och brett om att Sverige måste öka sin konkurrenskraft mot utlandet genom tex. högre utbildningar. Gäller det alla som vill eller bara de som kan få tag i eller köpa sig en lägenhet? Alliansens motförslag har varit att höja fribeloppen för enskilda fastighetsägare som hyr ut ett rum tex. Är det så man ser en student av idag, ung utan familj och kan gott bo inneboende. Kanske även med tillägget "så fick jag göra och jag led ingen nöd för det". Vakna upp, vi lever på 2000-talet där i alla fall vi vill att det ska vara möjligheternas land, för alla!