Mörka moln över den högre utbildningen

I helgen har jag varit på kongress (aka fullmäktige) med Sveriges Förenade Studentkårer för att lägga ut linjen för den högre utbildningens framtid i Örebro. Jag var representant för Linnéstudenterna (Studentkåren vid Linnéuniversitetet), men till vardags är jag också utbildningspolitiskt ansvarig i Socialdemokratiska studentförbundet och ägnar alltså väldigt mycket tid åt just utbildningspolitik i allmänhet, inom universitet och högskola i synnerhet. Därför känner jag att jag borde skriva något kring det hela.

Som några av er säkert redan läst så sker oroväckande saker i Storbritannien gällande studieavgifter för högre studier. Handlingsförloppet är intressant även för oss. Detta eftersom utvecklingen i Storbritannien började med införandet av avgifter för endast internationella studenter, sedan infördes efter en ganska lång tidsrymd avgifter för alla studenter. Det är nämligen på det sättet som studieavgifter tenderar att införas. När väl några börjar betala blir det sedan lätt logiskt och rättvist att alla nog borde betala. I Danmark infördes avgifter för några år sedan endast för internationella studenter, nu höjs även där röster om att avgifter borde införas för alla studenter. Jag tänker inte skriva ner argumenten mot avgifter ännu en gång..

BBC rapporterade att avgifterna för Storbritanniens studenter i framtiden föreslås få nå nivåer på upp till 9000 brittiska pund per år. Detta enligt regeringens nya planer. Förslaget ska ge en nivå på 6000 pund med ett övre tak på 9000 pund, om lärosätena kan försäkra att fattiga studenter också kan ta sig in. De lärosäten som tar de högsta avgifterna måste nämligen visa hur de arbetar med breddad rekrytering.

Den nationella studentrörelsen (”National Union of Students”, ungefär som SFS) kallar förslaget för en ren tragedi. Planen är att det mesta av avgifterna (ca 3300 pund) ska finansiera indragen statlig finansiering. De nya lärosätena befarar att förslaget nog kommer att leda till att maxnivån kommer att vara det som kommer att behöva användas, samt att det är mycket osannolikt att avgifterna kommer ge en långsiktig och hållbar basfinansiering för lärosätena. De ser stora faror gällande den sociala rörligheten och bredden på studentgruppen.