Inget att skratta åt

Under tisdagens kommunfullmäktigemöte diskuterades för oss socialdemokrater en viktig interpellation. Den handlade om hur Bo Frank följt upp den uppmaning Växjös kommunpolitiker skickat till regeringen för att så snart som möjligt få hem de barn till Växjöbor som idag sitter fast i överbefolkade flyktingläger i Kenya. Den handlade om de närmare 350 barn som av byråkratiskt krångel har hållit separerade från sina föräldrar under snart två år.

Under diskussionen räknade interpellanten Gunnar Storbjörk, som länge och hårt drivit frågan om rätten att få återförenas med sina familjer, upp några av de många namn på barn till Växjöbor som lever under fruktansvärda förhållanden i flyktingläger, långt bort från sina föräldrar. Då väljer fullmäktigeledamoten och sverigedemokraten Samuel Älgemalm att brista ut i skratt. När barn far illa, riskerar både övergrepp och svält, barn som inte sett sina föräldrar på närmare två år och lever under förhållanden som vi inte ens kan föreställa oss, då är det inte bara olämpligt att skratta, det är fruktansvärt.

Dock verkar Sverigedemokraterna inte dela den uppfattningen, att barn far illa är uppenbarligen enligt dem ett roligt skämt. Vi kommer inte ge upp kampen för att Växjös föräldrar ska få återförenas med sina barn. Och vi tycker verkligen inte att det är något att skratta åt