Det är dessa vi strider för...

Igår besökte jag en av de "finare" gymnasieskolorna i den staden jag ursprungligen kommer ifrån, nämligen Lund. Jag var där för att diskutera högskolepolitik, men debatten gled självfallet in på att också handla om arbetslöshet och skattepolitik. Debatten gick som planerat och allianspartierna pratade som vanligt om att de vill bekämpa arbetslösheten genom att sänka skatterna för de som hade jobb för att det "ska löna sig att gå från bidrag till arbete".

Under debatten ställde även en tjej en fråga till mig: "Ni vill ju höja skatten för de som tjänar över 40 000 kr i månaden. Väldigt många på den här skolan ha föräldrar som tjänar över 40 000 och vi vill kanske kunna åka till Paris efter vi tagit examen. Kommer vi att ha råd att göra det när ni genomfört era skattehöjningar?"

Även om jag har en djup emotionell övertygelse så blir ofta debatter för mig mer intellektuellt än emotionellt och blir till ett sorts spel. Jag vet hur jag bemöter de här typerna av argument; jag kan arbetslöshetsstatistiken, marginaleffekterna i skattesystemet och svarar reflexmässigt utifrån mina förberedelser. Två samtal efter debatten illustrerade dock vår politik bättre än vad någon siffra kan göra.

Först kom en sextonårig tjej fram till mig och frågade försynt om hur vi socialdemokrater ville investera för att skapa riktiga jobb. Hon berättade att hennes mamma hade varit arbetslös i tre år sedan hennes företag gick i konkurs. Hon hade sökt "hundratals" jobb men inte fått något och sedan en tid hade a-kassan tagit slut.

En annan sjuttonårig tjej frågade istället om högkostnadsskyddet i vården. Hon behövde inlägg i skorna för att inte få ont när hon gick och inläggen kostade 2500 kr för en första gjutning och därefter 900 kr per skopar. Det här var en tuff extra utgift i hennes hem och hon visste inte riktigt hur hon skulle få råd.

Kontrasterna kunde inte varit större. På samma skola för duktiga och ambitiösa elever fanns vissa som var oroliga för sin familjs ekonomi på grund av att någon var arbetslös eller för att man inte hade marginalerna för att köpa ett par nya skoinlägg. Andra funderade på hur stor grundplåt de skulle få till sin Parisresa och trodde nog att alla deras klasskamrater hade en inkomst som deras egna (fast det egentligen bara är en tiondel av den arbetande befolkningen som tjänar över 40 000 kr).

De här tjejerna visade bättre än någon statistik vad en socialdemokratisk politik står för. Problemet är inte de arbetslösas arbetsvilja utan att det helt enkelt inte finns tillräckligt med jobb. Vi kan öka sökfrekvensen hur mycket som helst men det leder ändå inte till fler jobb. Det visar varför det behövs nya satsningar i välfärden och det visar varför Alliansens skattesänkningar, som gett den procent som tjänar mest lika mycket som de 25 procent som tjänar minst, inte bara är ineffektiva för att stimulera ekonomin, utan också djupt orättfärdiga.