Myten om bidragssverige!

Nåt som gör mig riktigt arg är när en del påstår att vi (S) bara delar ut bidrag till höger och vänster. Detta då till personer som bara försöker att sko sig och inte vill jobba. Jag har arbetat under många år inom industrin och även då som facklig förtroendevald inom Metall på Autoliv i Växjö. Där var jag ordförande, förhandlare, kassör och försäkringsrådgivare. Dock inte allt på en gång utan under lite olika tidsperioder.

Jag var med om nerdragningar, rehabiliteringsärenden folk som fick sparken samt då även nerläggelse av hela företaget 2005. Det är med dessa erfarenheter i bagaget samt då även nya erfarenheter från senare år som gör att jag blir arg och lessen på de människor som hoppar på arbetslösa och sjukskrivna. Det var en slitsam period att hjälpa alla de människor som for illa av hur de behandlades och av det faktum att de inte kunde gå till ett jobb. Man far psykiskt illa själv men den kamratskap som finns inom facket och även den glädje som visades när man kunde hjälpa fick uppväga det tunga och negativa.

Av alla de vi hjälpte i vår verkstadsklubb så var det ett mycket litet antal vi misstänkte för fusk. De personerna var inte omtyckta (milt sagt) och naturligtvis hjälper man inte till i dessa fall. De som klarade sig bäst rent generellt var personer som fick hjälp, stöd och uppbackning. Detta tex genom utbildningar, anpassning av arbetsplatsen eller nya arbetsuppgifter.

Nu har man dragit ner kraftigt på komvux, yrkesutbildningar och även på företagens rehabiliteringsansvar. Dessa åtgärder var inte bara till hjälp för den enskilde utan även för företaget och samhället. Det är ett fåtal som utnyttjar systemet, desto fler vill ha ett arbete. Vilket arbete som helst, bara man får gå till något, ha fikapauser, umgås med arbetskamrater, känna att man behövs.

Därför tycker jag att det är viktigt att ta ställning! Ta ställning för ett samhälle där vi tar hand om varandra. Att vi hjälps åt och solidariskt och gemensamt hjälper de som råkar illa ut. Det tjänar alla på! Företagen, samhället, den enskilde och även du tjänar på ett samhälle med mindre klyftor och mindre ”vi och dom”.

Kjell Olsson