Arvet förpliktigar

Varje dag sedan valet har jag fått frågan ”hur kan du vara socialdemokrat när ni har Mona Sahlin som ordförande? - tror du att hon kommer att sitta kvar?”. Mitt standardsvar är ”för mig som socialdemokrat betyder inte partiledningen någonting”. För så är det. Och jag vet att jag har skrivit ett inlägg om varför jag är socialdemokrat här på bloggen innan. Men det kan behövas skrivas om i nya ord tydligen, so here it goes.

Vår partiordförande Mona Sahlin brukar ibland på kongresser berätta hur hon kom in i partiet. Som vanligt meddelar hon att hon snarare gick med i Palme än Socialdemokraterna.
För mig gäller det motsatta. Jag gick med i arbetarrörelsen snarare än Göran Persson. Partiledningar kan komma och gå men det viktigaste för mig, det som alltid består är det historiska narrativet.

Jag är uppvuxen i Lund, men brukade hänga en del i Bjärred/Lomma när jag var yngre eftersom jag spelade fotboll med en del jämnåriga som råkade bo där. I Lommas valkrets fick Moderaterna 49,77 procent i valet – Socialdemokraterna fick 14,21 procent. En sak har jag lärt mig om denna del av Sverige och det är att det finns många moderater där, precis som återspeglas i valresultatet. Det finns moderater såväl av den nyare ljusblå som den gamla mörkblå sorten. En av mina närmsta vänner, Sofia heter hon, måste nog beskrivas som den senare även om jag ibland tror att det är mer av ett koncept än en åsikt (och hon har också gett sitt godkännande till att vara utpekad på en sosseblogg). Sofia har Carl Bildts autograf på väggen över sängen bredvid kungaporträttet och sitter i styrelsen för Moderata ungdomsförbundets lokalavdelning i Lomma. Jag tycker väldigt mycket om Sofia men en sak kan jag bara inte förstå. Och det är hur jag skulle känna om jag likt Sofia var med i det parti som historiskt så ofta haft fel.

Moderaterna har ju i princip alltid tagit ställning mot de reformer som gör Sverige till det föregångsland som de använde som slagträ i valrörelsen.

ATP, Semesterlagen, Åtta timmars arbetsdag, allmän sjukförsäkring, fria skolmåltider, fri abort, avskaffandet av sambeskattningen. Till och med kvinnors rösträtt, för att inte tala om den allmänna rösträtten, vände sig högerpartiet emot när vi ville agera i frågorna.

Hur man än känner för socialdemokratin under perioder så känns det alltid så otroligt bra att vara aktiv i den rörelse som i princip alltid har haft rätt i de stora frågorna. Den rörelse som gick i spetsen för allt det som jag nämnde. Det är det här ideologiska och praktiska arvet som för alltid binder mig till socialdemokratin och arbetarrörelsen.

På Järntorget i Göteborg finns en staty med en inskription.

Det de vann ärvde vi. Arvet förpliktigar.

Socialdemokratins historiska landvinningar är ett arv som vi måste förvalta men också ta vidare, bygga på och utveckla. Därför struntar jag faktiskt i vem som är vår partiledare.