Ja, vi vill ta emot fler ensamkommande flyktingbarn

I en skrivelse till Kommunstyrelsen har vårt kommunalråd Charlotta Svanberg och omsorgsnämndens vice ordförande Gunnar Storbjörk gett förslag på att kommunen ska ta emot fler ensamkommande flyktingbarn. Här är en liten längre utläggning kring ställningstagandet från vår sida:

Precis som argumentationen från Willemo Carlsson i Smålandspostens artikel om ämnet handlar frågan i mångt och mycket kring bostadsfrågan. Rent instinktivt kan jag tycka att man, precis avsättning av vissa hyreslägenheter till studenter, också kan göra det samma till flyktingbarnen. Det handlar egentligen bara om att också stimulera byggandet av fler hyreslägenheter, som också möjliggör för kommunens egna unga vuxna att flytta hemifrån och få en bra start på livet, precis så som vi vill ge de här barnen en bra start oavsett vad de har varit med om. Socialdemokraterna gör inte skillnad mellan "vi" eller "dem" utan väljer att se individer istället för en kategorisering. Genom att 1) stimulera bostadsbyggandet av fler hyreslägenheter 2) stoppa utförsäljningen av redan befintliga hyreslägenheter till bostadsrätter finns det också politiska och ekonomiska möjligheter för en kommun i Växjös kaliber att ta emot flyktingbarnen och ge dem en bra början på sitt nya liv.

I kommentatorsfältet kan också en tydlig linje gällande att detta kostar för mycket, och att folk vill ha en kostnadskalkyl för vad förslaget skulle innebära. Eftersom det inte än finns några kvantitativa mått på just den berörda punkten, utan förslaget ligger på en generell nivå har jag dock försökt skrapa fram lite nationell statistik och kosntadskalkyler om invandringens kostnader i Sverige, även om jag kan tycka att det mer är en fråga om medmäsnklighet än om kronor och ören, men jag har förståelse för mångas oro.

Av Migrationsverkets egna statistik över ensamkommande flyktingbarn i Sverige under 2009 kan det utläsas att andelen ensamkommande flyktingbarn i Sverige (där definitionen av "barn" är att de är under 18 år) är tre fjärdedelar tonårspojkar. Av de 2250 ensamkommande minderåriga som sökte asyl 2009 var en femtedel flickor. 8 procent var yngre än 13 år och 44 procent var högst 15 år. Och detta gäller alltså hela Sverige (men där många hamnar på samma ställe. Det är av denna bakgrund förslaget från Svanberg och Storbjörk grundar sig i). Myten att de skulle vara "ankarbarn" som skickas hit för att resten av familjen ska kunna komma som anhöriginvandrare kommer på skam. Högst 300 föräldrapar beviljades uppehållstillstånd på grund av anknytning till ett ensamkommande barn.

Över till kostnaderna för invandringen i Sverige (då jag just nu inte har möjlighet att ta fram kostnader för enbart Växjö kommun, men det återkommer jag med vid senare tillfälle): Professorn i nationalekonomi Jan Ekberg, som för övrigt jobbar här i Växjö, lade ifjol fram en rapport för till ESO, Expertgruppen för studier i offentlig ekonomi. Vi kan använda oss av den, eftersom även de sektorer inom Sverigedemokraterna som inte lider av statistiska hallucinationer verkar godkänna den. Rapporten visar att invandringen kostar den svenska staten 40 miljarder kronor om året.

Kostnaden uppkommer som skillnaden mellan vad invandrarna tar i anspråk av den offentliga sektorns utgifter (bidrag och offentliga tjänster som exempelvis skola och sjukvård) och vad de bidrar med i form av skatter och socialförsäkringsavgifter.

40 miljarder kronor är inte växelpengar. Men det är mindre än två procent av BNP. Dessutom om invandrarna skulle ha samma sysselsättningsnivå som de infödda svenskarna skulle siffran istället vara positiv. De skulle innebära ett tillskott i statskassan. Därför kan slutsatsen göras att "kostnadsproblemet" som folk vill ta i anspråk mot vårt förslag snarare har med integrationspolitiken att göra, än med antal invandrare vi tar emot.