Evig tillväxt och ständigt ökad
konsumtion?
Fortsatt ekonomisk tillväxt och ständigt ökad konsumtion
verkar vara det som är lösningen på många problem i västvärlden just nu. Då glömmer
man dock det största, verkliga problemet.
Vuxna, intelligenta, myndiga
människor, som får rösta i demokratiska val sticker huvudet i sanden och verkar
tro att det där med miljön kan vi vänta lite med. Det finns många olika problem
att fundera över. Forskarna bedömer tex att tillgången till fosfor snart har
nått sin peak, dvs vi har snart använt hälften av den fosfor som finns på
jorden. Fosfor är det viktigaste ämnet i
världen, utan fosfor - ingen mat! Fosfor är en icke förnybar resurs men tack och
lov går den att återvinna från bla organiskt avfall och stallgödsel om vi vill!
Det bästa sättet att inte bidra till utarmningen av fosfor är att minska eller
helst sluta äta nötkött från sk djurfabriker, eftersom djurens foder kräver
enorma mängder handelsgödsel som tillverkas av fosfor brutet från gruvor.
Vi kan inte tänka
bort klimathotet och inte längre hävda att det är en forskarkonspiration. Det
finns en konflikt mellan tillväxt och miljöhänsyn, den kan vi inte förneka.
Detta gäller allt från kapitalvaror till maten vi äter. Politiker vet att höjd
bensinskatt och tal om grön omställning och minskad ekonomisk tillväxt ökar
risken att förlora väljare i nästa val. Vågar politiken ta klimatfrågan på
allvar och sätta miljöfrågorna hög(s)t på dagordningen? Vågar mitt parti det?
Vi behöver ha såväl social-, ekonomisk- som ekologisk hållbarhet och dessa
verkar ofta komma i konflikt. Jag önskar att vi såg kopplingen istället, där
social hållbarhet är målet, ekonomin medlet och ekologin villkoret. Vågar
politiken detta och är vi beredda att göra avkall på vår konsumtion?
Vi behöver inte försämra våra livsvillkor, inte gå tillbaka,
utan gå en annan väg framåt. Allt fler når insikten att vi har kommit till en
punkt där tillväxt inte längre är önskvärd, den kanske inte ens är möjlig. Vi
kanske behöver göra andra prioriteringar och avstå vissa saker. Kan du tänka
dig att avstå några bilresor, minska din köttkonsumtion, använda tygkasse när
du handlar, köpa färre kläder eller på second hand eller välja närodlad
ekologisk mat för att det är bättre för miljön och därmed för klimatet? Jag
tror att de flesta svarar ja på den frågan. Vi har det valet. Vi behöver inte
välja ökad tillväxt. Tillväxten ger inte ökad lycka, mer vård, bättre
utbildning eller ökar jämlikheten, nej, tillväxt gör de redan rika rikare och
förstör miljön på vägen.
Det är politiskt kontroversiellt att utmana de ekonomiska
krafterna som skapar tillväxt. De ekonomiska intressena är starka. Politik
handlar tyvärr oftast om plånboksfrågor. De flesta i vårt land är medvetna om
att människan bidrar till klimatförändringarna genom sitt sätt att leva och
påverka miljön. Uppförsbacken borde alltså inte vara så stor.
Vi måste solidariskt sätta oss ner i demokratiska samtal och
tala om hur vi löser miljöfrågorna och hur vi ska prioritera om vi inte i vill
att översvämningar i Småland ska bli en del av vår vardag. I Växjö har vi
delvis de samtalen men vi behöver stärka vårt varumärke ”Europas grönaste stad”
och fortsätta arbeta bla för lägre koldioxidhalt i luften. Vårt mål om att
Växjö ska vara fossilbränslefritt 2030 är bra, men det räcker inte bara att
minska utsläppen. Vi måste göra fler saker bla ha fler växter i staden, fundera
på kemikalier vi släpper ut i våra vatten, återföra fosforn till jorden,
planera för hur vi ska minska användandet av ändliga resurser etc
Det är 18 år till 2030 och vi kan göra mycket på vägen.
Förändra vårt transportbeteende, få fler att cykla, minska användningen av
plast, minska konsumtionen av kött, mm, listan kan göras lång. Jag tror att vi
behöver ha en långsiktig, modig och visionär politik för att klara detta. Jag
efterlyser modiga politiker! Inte bara i vår kommun, utan överallt. Jag önskar
att jag vore en bättre förebild än jag är, men jag tar ett steg i taget i rätt
riktning, men det är dags att börja springa nu, för tiden rinner iväg och klimatförändringarna
knackar inte bara på dörren, de har redan kommit in. Vi måste ställa om till
ett hållbart samhälle och vi måste göra det nu!
Malin
Lauber (s)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar