Solidaritet

Vi renoverar vår sons rum vilket gör att han sover i vårt sovrum. I morse när jag vaknade hörde jag honom sova djupt och lugnt och snarkade lite lätt. Det kom över mig en känsla av tacksamhet och glädje och jag tackade en högre makt för mina båda pojkar. Alla mammor känner inte denna glädje utan kanske mer en otrygghet och rädsla. Mina tankar går till alla familjer i Syrien där kriget gör att familjer flyr från allt. Jag läste i tidningen att av alla de som flytt landet var det 320 000 barn. Det gör ont i själen när man läser sådant. Vi måste hjälpa dem så gott vi kan, öppna våra gränser och tala om att de är välkomna, att de kan vara trygga hos oss. Jag skulle önska att även Växjös ledande majoritet tyckte samma sak.